23 och 24 oktober på Dansens Hus i Stockholm

boka dina biljetter här

En ansats avstår sitt framsteg för att i stället ägna sig åt en strängt hållen inåtvänd rörelse vars oundvikliga utfall är en utåt kastande turbulens som i sin tur avslöjar en långvarig motström som inte räds sitt tidskrävande driv som vid sin yttersta kant vänder till ett vibrerande som måste bli en fonetisk ståendevåg vars nedåtriktade svalgkakofoni i sin saknad av ansvar säkrar en sammansatt dans inte längre dans mycket mer och djupare in i sin dans. I detta rum. Nu och inte senare.

rum ⌊ koreografi cc
rum ⌊ ljus Thomas Zamolo

ljud Richard Chartier*
dans Samuel Draper Shai Faran Maja Grimsted Nelia Naumanen Louise Perming Yari Stilo Ellen Söderhult

‘a field for recordings 2’ (2007) ‘a field for recordings 3’ (2007) ‘(sketch for) deletion’ (2007) ‘fly08’ (2010) ‘wire.re’ (2010) publicerat av Touch Music/Fairwood Music UK Ltd

Om hörnet från GAME ON antyder ett förspel det tillstånd av stillsam och upp-rörande tomhet som GAME ON både förutsätter och genererar.

film Scott Morrison
ljus Thomas Zamolo
ljud redigering Luciano Villace

rum ⌊ koreografi cc
rum ⌊ grafisk design Eleonora Bergendal LA STRADA

Längs väggarna in till förspelet, en serie affischer från ccap projektet TIO ROP2026, vars motiv och former har inramat det etisk-estetiska landskap som GAME ON föreställer.

Längre bort, några torn lastade med bråte. Osagt varför, annat att de pekar på de egenskaper som GAME ON gjort sig av med och ändå upprätthåller, alltså fortfarande föreställer, i form av en underliggande ontologisk saknad.

rum ⌊ koreografi cc
rum ⌊ grafisk design Eleonora Bergendal LA STRADA

ccap2026 produktion I samproduktion med Dansens Hus
med delfinansiering från Statens kulturråd, Stockholm Stad, Region Stockholm

TACK till Dansens Hus tekniska personal
särskilt Luciano Villace (ljud) Pär Ibbing (ljus) och Nisse Lennartsson (scen)

löst drivna strikt hållna strukturer                                   i ökad stringens och ansvarslöst
danser i beståndsdelar                                   jämnt fördelade över geometriska rutnät

Dansen ställer sig på en scen och stegar sin dans. Klart målinriktad. Ovillig sitt avslut.
I upprepad ansats inför utebliven fullbordning. I akt av ett utspel utan framåtrörelse.

Scenen är tom, fylld av antaganden.
Skrot i beståndsdelar flyter i höjd. Med klangsäkra steg. Så att platsen öppnas till det som skiftar.
Kropparna deltar i enstaka framträdanden. Med rörelser som stannar i prekär oscillation. Men det är inte viktigt.
Det som skall fram är bilden. Och tonen som bilden anger. Den som förundrar. Och inte kan gripas.
Tack vare dansens inåt gripande ut kast.
Spelet vill börja.

Bilden dröjer över spelplanen. Likgiltig. I fortsatt driv. Utan anspråk på förfinad exponering.
Snart invaggad i en självförsörjande efterklang, invirad i ett desillusionerat liv.
Som om den vore en dans. Eller en tvinnad projektil.

ansatsen anhopas till ett berg                                   berget flyttar halvvägsupp bland molnen
mitt i en öken mitt i en orkan                                   alla bitar samlade till det redan luftburna

Tillblivelse i överlappning med nedmontering. Ackumulation och finfördelning i ett.
Berget lämnar sin lättantändliga kropp och smider den snävaste vinkeln.
I en pendelrörelse värdig ett särpräglat konstnärligt uttalande.
Dansen spjutspetsar sitt rop. Platsen vidgar sin omfång.

Ett vilt flängande strängt hållet dansande avstår sina framsteg. I en bygg och riv eufori som gör allt till en motström.
Vari den inte räds att byta blick och regelverk. Alltså är redo att tvinna sig i sakernas gång. Rakt in i en oöverskådlig vidvinkeldrift, vars minsta beståndsdel tas i överdriven beaktning. Vari dansen satsar sina säkraste kort på ett obekymrat av och på spänningsläge. För saken i sig.
Utan eget vinstintresse. Eller förlustsrädsla. Dansen spelar ett icke-nollsummespel*.
Varför hon kan kosta på sig vara optimist.

Scenen, åt sin sida, är en tvådimensionell spelplan, specifikt formad för en enkelriktad beskådning av ett spel som förväntas leda till ett vinna eller försvinna utfall. Ett nollsummespel. I färdigt avhandlat samtycke med marknadsmåttet. Kulturen idag.

Spel och spelplan definitivt i otakt. Inget vinnar-läge för någon. Men inte heller till någons förlust. Snarare litar vi på att denna GAME ON kan säkra ett för båda parterna fördelaktigt utfall. Trots parternas mer eller mindre låsta positioneringar, så som det ofta är fallet vid en dansföreställning.
Här, i stället, finns möjligheten för ett rörligt utbyte. Spel och publik ömsesidigt upp-rörda, och be-rörda.
Tack vare dansens upprätthållna entusiasm, såsom det måstes.

obekymrade ställningstaganden i förutbestämt manus                                 oavsett läge eller omständighet
i ömsesidig bekännelse                           i välförtjänt ömsesidigt erkännande

GAME ON dansar flera spel i överlapp. På en spelplats som styrs av antaganden främmande för dansspelens egna fördomar.
Andra, flerstämmiga ordningar och utsikter omfördelas. Spel, spelplan och publik i oliktänkande samspel med dansens tillblivelse.
Och spelplatsens nedmontering. I en våghalsig satsning. Farligt nära ett sammanbrott. Ändå inte.

GAME ON fruktar ingen kris. Inte heller någon förlust. Snarare litar den på att något kommer att omfördelas.
Och att själva idén om vinst och förlust kommer att omprövas. Varför den satsar allt på sitt mest smalvinklat spel.
I vetskap om att dansandet kommer att förbli densamme. Även om redan olik.
Ännu inte klarspelad. Men färdig meddelad.

*
Ett icke-nollsummespel är ett spel som drivs av ett mellan de spelande parternas omsorgsfulla förhandling, genom vilken, oavsett parternas eventuellt ojämna initiala läge och villkor, spelet når fram till en för samtliga parter fördelaktig omfördelning av både vinst och förlust, alltså till en för alla säkrad win win utfall.

underlaget*

på ett vidvinklat ofullständigt sätt
sju lakoniska förehavanden

⌊i självvald inbromsning ⌊ i avbruten genomgång ⌊ i tillväxtondulering ⌊ i fartblind upprepning ⌊ understrecket
⌊ öppen mun vidgad ⌊ i minimal skakning ** ⌊ med insugen tunga

av och med cc

Jag tänker på knappt märkbara rörelser med spetsig vinkel, i kortlivade serier, ibland avbrutna av obefogade beteenden.
Kanske även en skummad läsning. I samtal med en utsträckning av betydelser mot det vidvinklade. Så sagt, verkar det hela väldigt pretentiöst. Det borde det inte vara. Min avsikt är att vara väldigt specifik i det återhållna. Så att dansen kan rensa rummet ***, därmed bredda och samtidigt avgränsa sikten.

Från en mail korrespondens med Silvia Bettiroli inför eventuellt möte i Milano
cc 20 maj 2026

*
Arbetet med detta underlag bygger på en läsning av TUNG, en samling texter från ett decennium av cc / ccap-dansande. Titeln TUNG anspelar på det faktum att boken, precis som detta underlag, faktiskt är ’tung’, men också en manifestation av ett snabbfotad, oberört, spritt och mycket plastiskt dansande. Lätt att ’bläddra i.’ Omöjlig att fånga.

**
Bland många andra relevanta referenser, se Trasumanar e organizzar, en samling dikter av Pier Paolo Pasolini som utforskar spänningen mellan transcendens (det irrationella och mystiska) och politisk handling (organisation och revolution). Publicerad 1971, markerar den ett radikalt avsteg i hans poetiska stil.

***
För att parafrasera Giorgio Agamben, La mente sgombra (2023).

ÅTERVERKAN
sammanhållande titel för en åter sammansatt koreografi i fyra delar
av och med cc / ccap

återfördubbling
cc speedy material uppdelat i sexton delar, dansas av flera dansare, i strikt anadiplotisk * originalkronologisk ordning
ljud Richard Chartier Subsequent Materials track 13, Feedback – with AGF (2011)

dubbelgångarna
cc solo fördelad i fem delar, dansas av flera dansare, i original ordningsföljd, me överlappningar eller gap emellan
ljud Richard Chartier A Hesitant Fold (1999) track 3, Arranging Between Patterns

lakoniska* poser
cc solo dansas i form av passerande poser av flera dansare i originalkronologisk- eller obestämd följdordning
ljud Richard Chartier A Hesitant Fold (1999) track 3 Arranging Between Patterns och i den efterföljande tystnaden

långbänken**
cc stolbundet material dansas av minst två, eller flera dansare sittandes bland publiken längs perimetern, medan någon håller en förlängd föreläsning. I eventuell överlappning med de lakoniska poserna.

*
Anadiplos (grekiska: ἀναδίπλωσις, anadíplōsis; ”återfördubbling”), är en talfigur inom retoriken som består däri att början av en sats utgör en upprepning av slutet i föregående sats (från Wikipedia).

**
Lakonisk betyder att uttrycka sig kortfattat, ordknappt eller kärnfullt.
Det beskriver ofta en person eller ett yttrande som går rakt på sak, utan onödiga ord, men som ändå säger mycket.

***
Långbänken, att ’dra något i långbänk’ innebär att man förhalar, fördröjer eller medvetet skjuter upp avgörandet i en fråga.
Uttrycket syftar till att en process drar ut på tiden så mycket att den i värsta fall faller i glömska.

Enligt Wikipedia: Uttrycket kommer från bondesamhällets inredning, där den väggfasta ’långbänken’ löpte längs ena långsidan av rummet. Denna bänk fungerade inte bara som sittplats, utan även som en praktisk förvarings- och avlastningsyta för allehanda vardagliga föremål som behövdes i hemmet. När man lade saker på långbänken hamnade de längst bak i högen och blev ofta liggande utan att någon tog itu med dem. Detta praktiska vardagsmönster utvecklades under århundradenas lopp till den bildliga metafor vi använder idag, där ärenden eller politiska beslut bokstavligen ’blir liggande’ på långbänken.

En andra tolkning enligt nätet: Långbänk, att dra [något] i långbänk, är ett informellt politiskt uttryck för en fråga som debatteras under lång tid, utan verkställighet. Uttrycket har använts i Sveriges riksdag där en politisk fråga kan behandlas återkommande av de olika partierna och valkretsarna (bänkarna) utan att det går att nå ett faktiskt resultat på grund av oenighet mellan partierna och valkretsarna.
Således går frågan fram och tillbaka mellan riksdagens bänkar och enighet nås ej. Uttrycket har en negativ klang och anses visa på politikens brister.

Enligt Svenska Akademiens ordbok finns ordet långbänk belagt sedan 1635 i betydelsen väggfast bänk längs en långvägg eller längs långsidan av ett bord. Lika gammalt är uttrycket att dra något på långbänken, i betydelsen dra ut på tiden, förhala, uppskjuta eller falla i glömska.

MISSBRUKET
två live installationer i efterlängtad tvångskoreografi
av och med cc / ccap

undanröjning eller den obekväma terrängen alltså den evigt tacksamma dubbleringen
Bärgning av en silverterräng och disponering av vita stolar, med eller utan efterföljande frontalt stolbundet material som leder till utspridda lakoniska poser. Med minst fyra dansare och sex undanröjande kollegor.

Avgörande villkor för att dansen överhuvudtaget ska börja röra på sig, är att en något så näraliggande del av hjärnan, kroppen, platsen, och det omgivande samtalet, för att kunna ta emot henne har redan undanröjts*. Åtminstone temporärt.
Därefter krävs endast ett lättsamt första avstamp för att dansa livet ut. Förutsatt att du instämmer med dansens krav på ständig finfördelning av det föregående i väl avmätt omtagning.

*
för att parafrasera Giorgio Agamben ’La Mente sgombra’ (2023).

ett oröjt rum alltså bogseringen* av en insikt det vill säga den återkommande långbänken.
Kantstötta speglar oäkta skedar vita stolar och ondulerande danser (med eller utan dansare).

När dansen lämnar sin bakgrund ser hon fram emot en exponentiell fördubbling av densamme.
Vari bild och positionering inte längre kan fixeras. Och summan av det som avbildas alltid leder till en stående våg**.

*
Att bogsera en insikt (att försöka få en idé att ta fart eller dra en slutsats framåt) som dessutom har hamnat på långbänken (blivit uppskjuten i en oändlig process) kräver energi, rätt utrustning och en ordentlig portion tålamod. För att reda ut denna ordlek: Långbänken: Ett svenskt uttryck för frågor, ärenden eller beslut som medvetet eller omedvetet skjuts på framtiden utan att något egentligt arbete utförs.

Bogsering: Om vi ska dra det till sin spets (rent mekaniskt) innebär det att bogsera ett fordon som inte kan köras på egen hand. Att bogsera en bil kräver att du känner till grundläggande säkerhetsregler – som att maxhastigheten är 30 km/h och att du måste ha en lina på max 2 meter.

**
Det begrepp som beskriver när två vågrörelser rör sig i motsatta riktningar och överlagras (den ena ’backar in under’ den andra) är en stående våg.
Vad är det? Det är ett fenomen där vågorna inte verkar förflytta sig i sidled, utan i stället ser ut att vibrera på stället. Hur uppstår det? När två vågor med samma frekvens och amplitud rör sig mot varandra, skapas punkter som alltid är stilla (noder) och punkter som rör sig maximalt (bukar).
Exempel: Stående vågor uppstår exempelvis när man spelar på en gitarrsträng eller i fysikexperiment.

Stående våg är ett vågfenomen som bildas av två vågrörelser som rör sig i motsatta riktningar och är superponerade (överlagrade) på varandra. Därigenom uppstår noder och bukar. Vågen ser ut att stå stilla – en stående våg. Den svänger bara upp och ner (för en transversell våg) eller fram och tillbaka (för en longitudinell våg). Vågen har sin största amplitud i bukarna och minsta i noderna. Avståndet mellan noderna är en halv våglängd.

Stående vågor är i sin grundläggande form icke resonanta. Icke resonanta stående vågor uppstår t.ex. mellan en ljudkälla och en reflexyta, alltså när ett ljud från en ljudkälla reflekteras mot ett tvärsnitt med lägre eller högre akustisk impedans än den som råder i vågen, det vill säga mediets akustiska impedans. Resonanta stående vågor (resonanser) är ett specialfall som uppstår när ett ljud reflekteras oändligt många gånger, t.ex. mellan två parallella ytor. Se även resonans. (Från Wikipedia)