på ett vidvinklat ofullständigt sätt
sju lakoniska* förehavanden

⌈i självvald inbromsning⌈i avbruten genomgång⌈i tillväxtondulering⌈i fartblind upprepning⌈understrecket**⌈i minimal skakning⌈med insugen tunga

dans cc
ljud Asher Tuil

Jag tänker på knappt märkbara rörelser i spetsig vinkel, i kortlivade serier, ibland avbrutna av obefogade beteenden.
Kanske även en skummad läsning. I samtal med en utsträckning av betydelser mot det vidvinklade.
Så sagt, verkar det hela väldigt pretentiöst. Det borde det inte vara. Min avsikt är att vara väldigt specifik i det återhållna.
Så att dansen kan ’rensa rummet’***, och därmed avgränsa och samtidigt bredda vår ’sikt’.

cc 20 maj

från ett mail korrespondens med Silvia Bettiroli inför eventuellt möte i Milano.

*
Lakonisk beskriver ofta en person eller ett yttrande som är rakt på sak, utan onödiga ord, men som ändå säger mycket.
Understrecket står för ett unikt forum för kvalificerad kunskapsförmedling riktad till en bred allmänhet.

**
Understrecket betecknar ett unikt forum för kvalificerad kunskapsförmedling riktad till en bred allmänhet.

 ***
För att parafrasera La mente sgombra av Giorgio Agamben (2023).

Ett ensamt solo som likt sin titel underhåller en handfallenhet medan det faller i en hand.
Bokstavligt, i den vänstra handens handgrop*.

dans cc
ljud Richar Chartier

Ett arbete som idisslats i flera år, men som strax efter sitt framträdande, drog sig tillbaka från publikens granskning.
För att i stället inåt-böja sig på obestämd tid, på rätt avstånd från sitt sammanhang.

Återupptaget med förnyat syfte inom ramen för projektet TIO ROP 2026.
Genast överfört till en nedmonterad dans som förblir densamme. Med ett nytt namn, TUNGA I VINKEL.

*

från TUNG (2023)

handfallen

när du faller sträcker du ut din hand och tar emot fallandet på fallets botten
i den bottenlösa avgrunden som det handfallna faller i finns inget plant att värja fallandet emot

men det häpna rådvilla finner omedelbar stötdämpning i handen själv
i den grop som handen böjer sig inåt till att ringa in det som annars skulle rusa ut ur sikte

det handfallna som faller i sin handgrop är en stilla bild
men ingen orådig sådan utan en som är redo
redo att ta emot synen av det bottenlösa
när det faller i handens fallgrop

en vänsterhanddans utger sig kunna falla inuti språkets minsta vrår
vari den svarslösa blir många fler oövervinnerliga
i handens sparsamma utrymme

cc 2020 (på väg till flera sömngångerskor)

TUNGA I VINKEL ställer sig i ett hörn och tar sig rätten att dansa utan förevändning. Förutom den att vara ultraspecifik.
Och att förbli ’stilla’, även när i fritt spinn. Som om hon vore gjord av ett högreaktivt material, instabil i sin kärna, antändbar i varje sitt mått. Tack vare en koreografi som, liksom dansen, vet hur man kan ’röra på sig’ utan att ändra sin ’position’.

Snabb som en vessla, stilla på plats. Dansen iakttar sin begränsning.

Särskild uppmärksamhet ägnas en hands insjunkande grop, vari dansen vilar sitt vackraste ’fall’.
Och till det ökande trycket som inskränker hennes verkningsomfång för att genast kasta henne i centrifugalkraftens virvelmakt.

 Språket i spin, tungan i böj. I en snårig hörna. Där hon rusar i väg ostraffat.

Detta solo är en ’vidöppendans’, inställd på en ‘snäv dia-logik’, nedtecknad i små bokstäver, i ett något ‘utröjt rum’. **
En dans i beståndsdelar, inordnade i korta stycken, samlade i långrandiga serier.
Varvade med mindre konkreta, lätt nostalgiska aktiviteter.
En ‘mjuk‘* * *, annars rigorös dans. I ensam, nästan trådliknande tillgivenhet.

dans cc
ljud Richar Chartier

TUNGA I VINKEL ger Cristina chansen att dansa i trånga utrymmen, vare sig de är fysiska, mentala eller omständighetsbetingade.
Där hon bekräftar dansen som en självförsörjande, analogvirtuell kritisk aktivitet. Omplacerat och återgett i all sin flerspåriga komplexitet och ändå direkta enkelhet. Två steg bort från vardagen. Utan skådespel, för ingen att konsumera.

*
Oriktig översättning av den italienska titeln LINGUA ACUTA (spetsig tunga / språk)

**
För att parafrasera La mente sgombra av Giorgio Agamben (2023)

***
Otillräcklig översättning av det italienska ‘morbido’ som står för mjuk, men kan även indikera en känsla, uppmärksamhet eller attraktion som är så överdriven och besatt att den verkar onaturlig eller ‘sjuk’ (morbid).

Placerad i ett utvidgat utrymme, vänd mot en åskådare, blir den spetsiga tunga trubbig. Varpå dansen finstrimlar varje sin rörelse och komposterar sig (2). Tack vare en koreografi som vet hur den ska nysta upp sig, utan att kompromissa sina ställningstaganden. Som om det vore möjligt att tunna ut sin egen förankring och samtidigt bevara dess bevis.

Skarp och genomträngande. Dansen åter-hämtar sig. 

Arbetet beaktar sin ’tunga’ när den beträder / intar (3) en rumslighet (fysisk diskursiv) för henne alltför ’utvidgad’. Särskild uppmärksamhet ägnas konfigureringen av en negativ urgröpning vari allt spill kan inhämtas. Och till det yttre ‘tryck’ som driver varje hennes rörelse alltmer mot ett förfalskat ’inre’. Där dansen förlitar sig på en ständig förskjutning av minimale skillnader. Varpå hon modulerar sin hastighet, riktning, densitet och intensitet. Och slutligen även förändrar sin substans.

Alltmer ihärdig. Ändå lugn. Dansen förblir densamme, redan en annan.

Dans uppskuren i allt skarpare remsor. Som trasslar in sig i andra saker, bilder, rum, förhållanden och sammanhang.
Dans i mycket korta stycken, modulerade i oändlighet, med interferenser av olika innehåll och andra allianser. Kedjor av enstaka länkar.
I ett bortfallande av nya rester. Som förlitar sig på en utdragen återhämtning, genom vilken hon åter bekräftar sitt värde.

Som tidigare, annan än tidigare (4).

TUNGAN blir ett bricolage av ‘begränsade ansatser’, omfördelade till olika hörn (rumsliga och diskursiva).
På olika avstånd. I fluktuerande sinnesstämning.

Obotfärdig, i grunden polemisk. Med en stor lust att uttrycka sig, redo att avleda sina handlingar.

Denna TUNGA är mer pedantiskt, avsevärt mindre liderligt än sin spetsvinklade tvillingsyster. Lika beslutsamt, nästan flitigare.
Den påstås vara vid vinklad (5) inte för att den är dum, utan för att den sprider sig i ett frivilligt bejakande, redo att uppfattas.
Utan några anspråk på uppskattning. Den ligger där, öppen som en öppen bok, att bläddras med skelögd blick.

Rummet och språket redan uppspända mellan flera perspektiv. Blicken och tungan äntligen i parallaktisk vinkelsyn (6).

TUNGA I VIDVINKEL dansar i vilka rum som helst, med gott anseende eller inte, bekanta och främmande. I vetskap om att varje omständighet måste hanteras med varsamhet. Som bäst med en mildgiven gest, fri från cynism eller andra intränganden.

(1)  Oriktig översättning av den italienska titeln LINGUA OTTUSA (vidvinkel / trubbig vinkel tunga / språk)
(2)  Otillräcklig översättning av det italienska ‘de-compone’ som står både för nedmontering och kompostering.
(3) otillräcklig översättning av italienska ’sub-entra’ som står för subversivt interfererande och att beträda under.
(4)  citat från Sonja Åkesson, även i referens till den kritiska diskursen av Brain Massumi och flera därtill.
(5) otillräcklig översättning av det italienska ’ottusa’ som står för både vidvinkel och dum, långsam att förstå, med låg intelligens eller med ett slutet sinne.
(6) se Slavoj Zizek, The Parallax View (2006)