DEADLOCK

irrgång (mot en möjlig efterklang)

när dansandet dansar flyttar det på sig ihop med i, inte för att positionera sig utan för utfallandets sak
bilder, kroppar och språkförbistringar
i flera skikt och omvägar

just nu definitivt här där

den dans som faktiskt dansar finfördelar sig och förtröstar
alltså gör sig till en som är flera
utan avsikt med utförlig insikt, målmedvetet på väg in i okänd vägg
med stadig gångstil på väg att flytta sig ihop med och i, i vilset omfång
i kontinuerligt glidande med avvikande undantag, alltså ett dansande som mikromaniskt utesluter och samtidigt bekräftar en plats(kropparna) samtidigt som det fortsätter att göra sig tvetydigt, alltid ibland
alltså obestämd
annars vore ingen rörelse

platsen där dansandet dansar gör sig till en tydlig inramning, en monobild
som bäst även monokrom, alltså en plats(bild) som inte avser det färgspecifika utan det polykroma jämlika vari kropparna finfördelar sig i och gör sig del av samtidigt som de finfördelar och delar vidare platsen(bilden)
all skillnad alltid och redan där, redo att uppmärksammas, redo att tillåtas sikten riktad mot en enda utsikt där blicken kan färdas i alla riktningar

dansandet som dansar med obestämd precision på den platsen som gör sig
till en monokrom monobild tar fram och genast isär det tillåtande avvikande och genom det utan avsikt uppmärksammas världen

efter flera års dansande i form av ryggradslös främling, obegripligt fågelskri, finfördelad dimma, milda trådar, luftburen fläck och aska i vind ställs nu sikten in på den dans som rör sig emot och förbi

i enkelriktad upprepbar gång, bildligt talat och allegoriskt

dansen avstår sin kropp och gör sig till projicerad bana
utan djup tyngd och konturer närmar sig den inramningen för att därvid upplösas dans i enkelriktad ansats, i ouppbruten takt åter igen emot genast förbi upprepade framträdanden utan ankomst
en spöklik dans, rörelse i ordets verkliga mening

platsen finfördelar sig till en ofärdig labyrint vars vilseledande mönster bågar sig över och ifrån
ojämn struktur oförmögen sin horisont
systematisk inordning i rubbningens tjänst

längs gångstigarna, målet ur sikte endast passager som passerar det angivna förtröstan och bedrägeri, dansen blir (en) koreografi

du stegar labyrintens banor, förtröstar den böjda inhägnaden
bleka figurer siktar mot dig från avstånd, påträngande, tilltalande blida handen utsträckt, genast bortom ramen
ett uppbrytande mönster fortplantar sig emellan, nedtecknar en vändning

du dansar dig in i irrgången, gör dig medskyldig inget sällsamt sker, annat än en sinnebild

– cc 2021