ETT ROP FYRA SIDOR

1 november (premiär) i Hallen i Farsta

spelas även 2, 8, 9, 15, 16, 22, 23 november

boka din fribiljett HÄR

inom ramen, på kant med sin inramning
ett enda rop, åter igen övervägt

koreografi Cristina Caprioli / ljus Thomas Zamolo / ljud Richard Chartier
dans Samuel Draper, A.Livingstone, Pontus Pettersson, Adam Schütt / Tom Caley, Annika Hyvärinen, Petter Jacobsson / Nelia Naumanen

När dansen står vid sin gräns, räknas inte längre framsteg i samförstånd. Rädsla och frenesi ingenstans att finna. Och det som tidigare styrt ’spektaklet’ förlorar all sin trovärdighet. Ingen och inget tror längre. Dansen behöver inte ensam bära ditt ansvar.
Obesvärad vilar hon längs sin bana och faller i blint inkännande.

Har du lagt märke till den minimala förskjutningen hos en långsam foxtrot? Vågar du kliva in i springan? lägga en trottoar? böja en titel? Har du någonsin tappat tiden och blinkat åt en antydan? erkänt hennes lynne och hållit henne i hand?

Tystlåten, livlig i sinnet, dansandet rör sig odisponerat.
En stilla koreografi ger sig till känna. Framsynt utan löfte. Gränslös i det redan uttömda.

I kontrast till den nuvarande hysteriska och ack så statiska jakten på ökad snabbmatsunderhållning, ETT ROP FYRA SIDOR är en dans som efterlyser en återställning och stegar en annan ordning. Värdig i det kusliga. Stridslysten i gratifikation.
Förgänglig. Bekräftande. Genomlyst, förbi våra stolta ögon.

ETT ROP FYRA SIDOR reflekterar över stillhet och frånvaro. Håller sig kvar på ett enda spår och uppmärksammar den finstilta moduleringen av en enda rörelse, i ett tillstånd av utmattning utan saknad. Dansandet träder fram i en serie av fyra: räven, skeden, klyvningen, trottoaren. I överlappning och isär. Kopplade i par och övergivna. Redan överlycklig mitt på torget.

Arbetet har underhållits av en kort tidigare anmärkning om omloppsbanor.

om omloppsbanor (ett guldlejons utmärkelseallegori)
Måndagen den 8 april, 15.28, bakom molnen, partiell, nästintill total solförmörkelse. Alla människor jublar i flock, och ja, det är rörande att se på månen när hon flyttar sig själv mitt i ljuspunkten. En centimeter åt gången, stadigt och långsamt, överskuggar hon solen och ställer sig mitt i uppmärksamheten. Inte av trots eller för att uppgradera sin ställning, utan för att hon inte är beredd att ge upp sin bana. Även när den tar henne långt från hennes liga, kommer hon inte att förneka sin banas överlappning med andra banor. Inte ens när den tar henne alltför nära den mäktiga solen (så verkar det i alla fall från min avlägsna sikt). Hur som helst, när hon väl är på plats bidar hon inte sin tid och tar sig vidare. Som om hela prövningen vore inget annat än det slag vardagligt undantag som inträffar en gång vart 20:e år eller så. Detta sagt, under den korta tiden hon tillbringar mitt i uppmärksamheten, verkar hon nöjd med sin ställning, glad över att äntligen kunna vända det starka ljuset på henne till ett mörker mot oss.

Kalla mig romantisk, men det hela gör mig glad, som om det vore ett bevis på en möjlig vändning.
Även om bara i en minut.

cc 2024

MÅNEN

noetisk nedräkning ringa förflyttning
jag kom för att se vad som fanns / hon ser på det som avtar och dröjer det dyrbara kvarblivna

Under månen, den likgiltiga trottoaren. Kantstött i undanträngda bitar.
Enskilda ting redo att bedrivas i blindo. Enstaka ting, redo att samlas.

Vaksam i blindo, livlig i tröghet. Dansen faller i kontemplation över en stillhet som inte ställer några frågor, i ett mörker utan undantag, i en frånvaro utan saknad. Som vore frånvaron den allra viktigaste rörelsen, stillheten den avgörande upplysningen. I takt med en horisonts gradvisa förflyttning, förnimmer vi alla de trådtunna värdeförskjutningar som gör denna förmörkelse så oerhört mättad och samtidigt så uppenbart klarsynt.

TORGET

invärtes uppvigling förteget vansinne
du kom för att stanna / de ser på skadan som sker och vårdar det värdiga

Mitt på torget, trots frånvaron, alla ting utspridda i obevakad oordning.
Uttömda ting, framsynta i inverterad besvikelse. I bitar, isär kluvna till enstaka bitar. Lik, uppstaplade i ohållbara högar.

Sedan igen. Om borta kan dansen alltid återkallas. Endast ett rop och hon ger sig åter till känna. Skarpare än någonsin, utan löften om framsteg. Utan krav på förbättring. Som en samling underskattade kreatur, utspridda över den ojämna terrängen. Oförsynt i omständighetsanpassad rörelse. Som om dansen inte vore avgörande utan rentav oanständig. Som om rörelsen inte bara vore till någon nytta utan faktiskt skadlig.

Dansen upphör att framträda i egen sak och börjar agera som bindestreck mellan orsak och spekulation. Till fördel för ett tvärställt uppbrott, vari hon dröjer i tveklösa gap. Du berörs av det invärtes beskärda, ser det antydda. Vi kliver över en sensorisk tröskel. I takt med den sylvassa dansen förnimmer du alla de finkavlade lager som gör denna invertering så oerhört ömsint och samtidigt så vågad.

I motsats till nuvarande hysteriska och ack så statiska jakt på obegränsad tillväxt med föreskriven vinst, utropar denna uppvigling en radikal överträdelse. I dansen, för dansen. I det allmängiltiga enskilda.

Termen noetisk kommer från det grekiska ordet noēsis / noētikos som betyder inre vision, direkt vetskap, intuition eller implicit förståelse. William James, den amerikanske filosofen och psykologen, definierade noetiska upplevelser som ”kunskapstillstånd”.

En förnimmelse är reaktionen i ett sinnesorgan på en retning. Förnimmelsen är omvandlingen av nervimpulserna som bildas i slutet av signaltransduktionen (en kaskad av kemiska reaktioner i en sinnescell som börjar med aktivering av en receptor) till neurala signaler som kan tolkas av hjärnan. Denna tolkning kallas perception och inom psykologin är förnimmelse alltså inte samma sak som perception, även om begreppen ofta används synonymt i allmänspråket. Det är mycket svårt (om ens möjligt) att uppleva en ren förnimmelse, hjärnan är snabb på att tolka retningen och då blir förnimmelsen perception. Förnimmelsen avtar vid upprepad eller långvarig exponering för samma retning (så kallad habituering eller adaption). När uppmärksamheten på förnimmelsen är låg eller saknas, det vill säga när intryck registreras i det omedvetna, kallas intrycket subliminal perception. Nivån för när retningar är för svaga för att uppfattas, kallas sensorisk tröskel.