Petrolio2 (2014)
Petrolio2
Tidigare
Pier Paolo Pasolinis ofullbordade roman Petrolio publicerades hösten 1992, 17 år efter hans tragiska död. November 1994, presenterade Cristina Caprioli Petrolio – ackumulation av materia, en koreografi som utifrån Petrolio-texten förlitade sig på poesins politiska kraft. Tjugo år senare, november 2014 presenterade hon Petrolio2, återigen ett arbete som bejakade Pier Paolo Pasolinis förtroende för språk, poesi, stramhet, intellektuell ansträngning, visuellt vältrande, maktpolitik, våld och erotik. Nu genom en omläsning av hans sista film, Salò, eller Sodoms 120 dagar. Petrolio2 blev en poetisk barrikad framförd i en tom bassäng, av en flock kreatoider och en poet i kollektiva krypande lyssnande talande återgivning av texter av Johan Jönson, Pier Paolo Pasolini och Marquis de Sade.
Nu
Petrolio2 återgår till PPP och det tomma bassängen, nu med gäster vars poetik stödjer vår tids aktivistism. I bassängen pågår aktiviteter i flera dagar. Mellan evenemangen engageras åhörarna i flera interaktioner, bl.a. kommer publiken att träda inuti poolen och däri delta i ett kollektivt krypande lyssnande läsande klippande av utvalda texter (Ordbävning). Vidare kommer de att trängas i en parkerad bil och däri framföra en kollektiv uppläsning av utvalda texter (Billäsning).
När inga andra aktiviteter pågår, förvandlas rummet till installationen POOLLOOP. På botten av en bassäng projiceras en film som iakttar två kvinnor som i ett ohämmat krälande kropps-kartlägger poolens inhängda territorium. På kanten av bassängen sitter samma två kvinnor och iakttar sig själva krälandes på bassängens botten. Åskådarna tittar över bassängkanten och iakttar dem som iakttar sig själva. Eller så vandrar dem runt i rummet och i sina tankar. Ibland glider dem ner i bassängen och ansluter sina kroppar till kvinnokrälandet. Rummet är tyst och omslutande vackert. En stilla plats för vilsam kontemplation. En hommage till Pipilotti Rist och till David Hockney’s Portrait of an Artist (Pool with Two Figures) från 2014.
