ssolo (2005)

Cristina i skir skjortblus i skrupulöst störtlopp, stilla, s senza paura, en rörelses sobra susning.

Parallellt med stora produktioner med många dansare och samarbetsparter, arbetar Cristina i det självomringande reviret av hennes egna rörelser, i studions öppna tomhet. Hon arbetar ensam, med fokus på ett par enstaka idéer och massor av tid. Hon förtydligar vanan och avviker, samlar och sovrar, går med och emot; utan förbehåll, utan blyghet.

Ord och raster av digitala landskap håller henne sällskap. Gungande pop-funk-house musik håller pulsen alert.

Och för publiken en ovanlig inblick i en dans(ares)biografi.

”Det jag gör är just det jag gör.

Bortom de social-politiska, symboliska eller metaforiska tolkningarna finns dansen i sin närvaros vibrerande nerv och e-motionella investering. Den är personlig, avskalad, omedelbar och verklig. Och formbunden.

Jag har arbetat med serier av komplexa rörelsesekvenser som innehåller en stor mängd av information men som inte flyttar sig rumsligt. Jag har arbetat primärt med tid och teknik, medvetet undvikit den konventionella kompositionsdramaturgiska utvecklingsmetoden och samtidigt varit mån om att presentera materialet i ett logiskt avläsbart, sekventiellt format; mot ett berättande utan berättelse. Och ändå meningsbärande.

Jag har lämnat dansens rumsliga/geometriska referenser and riktat mig mot idén om dans som rörlig fysisk logik (fysiologi) och använt trigonometri och calculus som abduktiva, produktiva förhållningssätt.

Ingen geometri, matematik och rum, utan tid, kast, acceleration och tryck, kalkyl och viktdistribution.

Därför ett nytt intresse i sinus, cosinus, räckvidd, kurvor och den flerdimensionella platsen genererad av två i 90 graders vinkel korsande segment. Intressen som informerar även algoritmerna i de digitala bilderna.

Pas un’ image juste, just un image (Jean-Luc Godard)

Jag har längtat efter att kunna träda på scenen och låta publiken ’se’ mig i rörelse, ensam och i (inter)relation till grafiska raster av sträck, ord, bokstäver, meningar; jag ville ’se’ dansen agera som stimuli för digital argumentation.

Och sedan utan rädsla svänga i ett high tech sagolandskap.”

cc november05/maj06

av och med Cristina Caprioli
musik FunkWelten
digital bild och programmering Panajotis Mihalatos
projektionsteknik Henrik Svensson
ljus Tobias Hallgren
scenmästare och teknik Björn Eriksson
12 pieces in 60 seconds (compressed footage): cc/vv
producent Carina Norée
produktionsassistent Julia Sundberg
koreografassistent/danscoach Anna Grip
tack till Jens Sethzman och Dramaten

premiär november 2005 på MDT i Stockholm